BESTIARIUM

Drakar: Drakarna skapades i tidernas begynnelse av Oda som riddjur till esarna. De är så gott som utdöda, men kan fortfarande vid sällsynta tillfällen synas på himlavalvet över De vida rikena. Drakarna är både fruktade och vördade.

Dunkelväsen: Vanställda, mörka varelser som esen Hella skapade av älvfolk för att slippa vara ensam. Dunkelväsena tål inte solljus och lever i berg och under mark.

Frostbjörnar: Stora, vildsinta björnar som lever långt uppe i norr och som trivs i kallt klimat. De har en tjock, vit päls, betliknande huggtänder i underkäken, krokliknande klor och ryggkotor som sticker ut ur pälsen längs ryggraden.

Glödflugor: Små, köttätande insekter vars bakkroppar lyser med ett svagt orangerött sken. Glödflugorna dras till doften av blod och öppna sår där de samlas för att äta. De är vanligt förekommande i kalkeksskogarna i Kolgaars kotor.

Grotthästar: Liten, robust hästras med vit päls, tjock man, lång svans och tätt hovskägg. Grotthästarna är framavlade av de fallna för att kunna trotsa sträng kyla och ta sig fram längs trånga, lutande grottgångar. Deras överdimensionerade hovar passar även bra för att gå på snö med. Grotthästarnas gångart kallas tölt.

Kraken: Gigantiska, tioarmade bläckfiskar som lever ute i havsdjupen. Kraken ruvar på havsbotten i väntan på jaktbyten. Tumlare, sälar och olycksdrabbade fartygsbesättningar hör till dess vanliga föda.

Köldbestar: Långhåriga, sabeltandade lodjur som används i strid och som riddjur av de fallna. De har ett mycket gott luktsinne. Köldbestarna trivs bäst i kallt klimat och lever högt uppe i bergen.

Nordrikiska brukshästar: Kallblodiga arbetshästar som utvecklats ur den primitiva skogshästen. De har en bastant kropp och långt hovskägg. Brukshästen är en mycket vanlig hästras och används som ridhäst, körhäst och inom jord- och skogsbruk.

Rimtursar: Väldiga frostjättar som bor i Köldvidda. De lever i klaner, utstrålar kyla och kan forma föremål och vapen av is. Rimtursarnas hud är ljust grå och från sidorna av deras överdimensionerade skallar sitter ett dussintal, bockhorn över getliknande, ludna öron. De har korta, kraftiga ben och långa armar.

Smaragdormar: Gröna ormar som lever i Hedemyrs träskmarker och som livnär sig på grodor och andra smådjur. Deras huvuden är platta och breda, ögonen starkt röda med en vertikal pupill och gapen har tre tandrader med sylvassa småtänder, samt två stora giftgaddar längst fram. Smaragdormens etter används som berusningsmedel.

Träskmaskar: Mycket små maskar som trivs i våtmarker. Träskmaskarna letar sig in i kroppsöppningar, förökar sig och äter upp sina värdar inifrån.

Tunnelmaskar: Väldiga maskar som lever i Kolgaars kotor och gräver tunnlar i berggrunden. Tunnelmaskarna äter allt i sin väg.

Vidrikiska varmblod: Stora, kraftfulla hästar som främst avlas i Gunnlaugsvälde. Varmbloden är den ädlaste hästrasen i De vida rikena. De är mycket dyra och används endast för ritt och i strid, aldrig som arbetshästar.